Frihetskrigets glömda kvinnor

Tider präglade av social oro och konflikter bär med sig både löften och hot. Priviligierade grupper klamrar sig fast vid det gamla, rädda att förlora allt. De förtryckta och förtvivlade anar istället möjligheter att bryta upp och bygga nytt. Inget att förlora. Båda sidor ser samma utväg: kamp!

FrihetskrigetsKvinnor

Tiden kring den amerikanska revolutionen, eller det amerikanska frihetskriget, var verkligen en sådan brytningstid – inte minst för kvinnor, afroamerikaner och kontinentens urinvånare. Upplysningens idéer hade redan ruckat något på könsrollernas bojor i den europeiska kultursfären, men för de flesta icke-européer spelade nymodigheterna mindre roll. Om rörelserna ens märktes, så handlade det främst om reflektioner av den vite mannens inre kamp med de ibland besvärliga krav som följde av Bill of Rights och kolonisternas utveckling av tankarna i the Declaration of Independence. Fint och i princip tänkvärt förstås, men gällde rättigheterna verkligen alla människor? Alla? 

Svarta? Möjligen, inte minst eftersom slavfrågan skavde hos många av grundlagsfäderna. Men ursprungsbefolkningen, som kallades ”skoningslösa vildar” av Jefferson i den hyllade frihetsförklaringen? Nej, givetvis gällde inte rättigheterna för dem. Kvinnor? Knappast, lilla gumman som president John Adams svarade sin fru Abigail. Det skulle ju riskera att leda till  underkjolarnas tyranni, hö hö, och jämte kvinnorna fanns så många andra, mindre talrika grupper, som också gjorde uppror mot det maskulina, välvilliga system som Adams och de andra grundlagsfäderna ville bevara.

Den varma sommaren 2020, när USA på nytt kokade av politiska motsättningar och rasism, skrev jag en artikel i den fina tidskriften Historiskan om hur den amerikanska revolutionen påverkade tre kvinnor med högst olika förutsättningar: en vit brittisk kvinna, gift med en kungatrogen lojalist; en svart slavkvinna som kämpade för friheten, samt en stolt Cherokee, Katteuha, “The Beloved woman of Chota”, som i ett brev till Benjamin Franklin kallade sig “skapelsens moder” och önskade att den berömde politikern skulle lyssna till henne som hennes egna barn, ja ”as if you had sucked my Breast”. (Högst läsvärt brev tillgängligt via The Papers of Benjamin Franklin.)

Artikeln är ett försök att spegla den amerikanska revolutionen genom tre kvinnor med olika perspektiv, som ändå har det gemensamt att de griper möjligheten att påverka sin position under högst speciella omständigheter. Materialet rymmer en flerdimensionell maktordning, där två av kvinnorna stärker sin frihet och samhällsposition, till följd av revolutionens och tidsandans omvälvningar, samtidigt som den tredje förlorar nästan allt.

När jag skrev artikeln och samtidigt lyssnade på nyheterna från USA, rapporterna kring kring Black Lives Matter och det stundande presidentvalet, kände jag tydligt att vi åter befinner oss i ett öppet och händelserikt skede i historien. ”Intressanta tider”, som den förment kinesiska förbannelsen lyder. Kanske är galenskapen vi ser en ventil som måste öppnas ibland, om inte annat för att slippa tänka på corona, massmigration och klimathot. Skiten måste ut. Kanske är ondskan i sig ett virus, som ligger latent i 30 – 40 år för att sedan åter resa sin kobralika smittkurva.

Allt går sönder. Allt är möjligt. Det är inte första gången liknande saker sker. Vem som vinner vet vi först långt senare.

Läs gärna artikeln i Historiskan 3/2020

Historiskan-2004-webb-1