Jul utan klappar och gran

Publicerad i Sörmlandsbygden december 2009

De flesta av oss är i dessa dagar mitt uppe i julhetsen och jakten på en traditionell trivsam helg. För den stressade bjuder Sörmlandsbygden på en genväg till en äkta jul: strunta i julklapparna, teven och granen. Ta ett bad med familjen, tänd ett ljus och ät tillsammans i lugn och ro. Så gick det nämligen till förr i stugorna.

 

Ingen vet vad ordet ”jul” egentligen betyder. Vissa menar att det endast är en gammal beteckning på december månad, medan andra påstår att ordet betyder ”glädje, skämt eller upptåg”. Det är i alla fall en högtid med hedniskt ursprung, som genom åren har genomgått många förändringar. Kristendomen har lagt till nya seder till firandet, och detsamma gäller förstås kapitalismen med dess köpglädje.

Så sent som på 1800-talet saknades såväl klappar som gran i stugorna, och tomten var en liten arg gubbe i grå kläder som bodde ute i stallet. Långt ifrån den fryntlige, rundlagde mysgubbe som åker runt som reklampelare på de lastbilar med Coca-cola som nu ska ut till affärerna. Just Coca-colan visar kanske ändå på att julens traditioner förändras långsamt: fortfarande är julmusten ohotad som julens dryck nummer ett, och det finns vissa andra delar av allmogens traditionella jul som lever i våra dagar.

Julstöket

Den moderna människans julstök består väl till stor del i att ränna runt som en förgiftad leverkorv mellan olika affärer, för att sedan släpa hem mat och klappar i stora lass. Stressade som de flesta av oss är, brukar dessa sysslor utföras i sista stund, och på de stora köpladornas parkeringsplatser är testosteronhalterna höga under julhandelns slutspurt. Konsumenterna ser ut som om de vore jagade av den onde själv.

Förr i tiden hade folk inte mindre att stå i – men man började i mycket god tid. Allmogen var inte så mycket konsument inför julen, men däremot producent. Förberedelserna inför julen startade redan under november med höstslakten. Sedan följde byk, bak och brygd. Slakten och bryggningen av julölet skulle gärna vara klart redan till Annadagen, den nionde december. Denna dag brukade man på många håll stöpa ljus, och då använde man gärna talg från slakten.

Då som nu fick kvinnorna dra det tyngsta lasset: männen gjorde lite småsysslor i samband med slakten, och smakade väl av ölet, men annars fick deras fruar och pigor sörja för det mesta av julfriden.

Tomasdagen

Tomasdagen, 21 december, var en dag för affärer och uppbörd: då betaldes arrenden och löner till bland annat präst, klockare, knekt med flera. Stora delar av ekonomin hanterades genom naturaförmåner. Det fanns så kallade tiondelador i kyrkbyarna, där trängseln var stor på Tomasdagen. Det levererades säd, hö, smör och kött – 10% av gårdens produktion skulle prästen ha. Det var en festlig dag, och bönderna som kom med sina tionden trakterades med smör, ost och ”gubböl”. Ett bra mycket trevligare sätt att lämna ”deklarationen” än idag, eller hur?

Även de fattiga fick sitt när julen stundade. De som orkade tog sig ut från fattigstugorna. Krokiga och grå kom de gående till gårdarna för att hämta sin julkost: någon bit korv, fläsk, bröd och lite sylta.

Julaftonen

På julaftonen gjorde man rent i stugorna, och bar in vatten och ved så att det skulle räcka över helgdagarna. Det ströddes halm eller hackat enris över golvet. Så stundade det omtalade julbadet, som man tog ”vare sig det behövdes eller ej”. Det skedde i en stor träbalja mitt på köksgolvet, där man hade nära till varmvattnet från köksspisen. Hela familjen och tjänstefolket fick dela på samma vatten. Pigor och drängar fick kliva i till sist, och frågan är väl hur rena de egentligen blev!

Att bada låter kanske inte som någon lyx, men var förmodligen en av julens höjdpunkter förr. Det berättas att barnen i gården Davidsnäs, Mellösa socken, sprang runt som tokiga i väntan på badet och ropade: ”Julafton, julafton, då tvättar vi oss i såpa!” Tänk om det vore så lätt att tillfredsställa förväntningarna som dagens barn har på julafton.

Julbordet

När mörkret hade lagt sig över stugorna, och alla var rena och finklädda, så tändes juleljusen i kronor och på bord. Det var dags att äta! På borden stod smör, bröd, ost av olika sorter, syltor, pastej, korv, skinka och sillsallad. Den varma maten kunde bestå av ”vitergröt” – ett slags risgrynsgröt – och lutfisk. Innan man högg in på läckerheterna läste husbonden ur julevangeliet.

Julklappar och julgran förekom inte i någon högre utsträckning under 1800-talet. En vanlig gåva under julen var dock den så kallade ”julhögen”. Det var en hög med bröd: en surdegslimpa, en finlimpa av rågsikt och en julkaka av rent vete. Sådana julhögar fick tjänstefolket, och även barnen. Barnens bröd kunde vara formade som roliga och fantasirika kakor.

En magisk natt

Då elden falnat i spisen, och natten kom fick både mat och julhögar fick bli kvar på borden. Under julnatten kom nämligen de döda på besök för att åter uppleva julens fröjder. Därför satte man ett julljus i en kopparbunke eller vattenkittel, så förfäderna skulle hitta fram till alla godsaker. På somliga håll sägs det dock att ljuset tvärtom var för att skrämma bort andarna. När andarna hade ätit och var nöjda, så for de vidare till kyrkan för att fira ”de dödas julotta”.

Överhuvud taget var det mycket ”ont ute” under julnatten. Ljus som slocknade för någon varslade om kommande död, och den som gick ut i stallet kunde höra djuren tala. En klassisk berättelse som förekommer på många håll handlar om bonden som stängde in sig i lagår´n under julnatten. Han hörde då hur korna talade med varandra: ”Det blir ett svårt år för alla på gården” sa den ena. ”Jo, men det är tur att bonden har tröskat så dåligt – det är säkert sju tunnor säd kvar i halmen!” svarade den andra kossan nöjt, mellan tuggorna. När bonden fick veta detta, så tröskade han genast om halmen och tog säden till mjöl. Men det blev dyra kakor, för korna dog av svält allesammans. Sensmoral: på julen ska alla ha sitt – rika, fattiga och fän.

Johan Eriksson


Recept på vitergröt

(från Lina Gustafsson f. 1848 i v. Vingåker)

Knäck några ägg i en bunke
Slå samman äggen med mjöl och lite socker till en deg
Hacka sönder massan till gryn, som får torka
Koka de torkade grynen i mjölk
Dekorera den färdiga gröten med sirap, som spritsas på i vackert mönster

Glögg från Östra Vingåker

Värm brännvin, med nejlikor, ingefära och sirap i ett vattenbad.
Slå av kryddorna
Flambera glöggen – den brinner med vacker blå låga

Malörtsglögg (Sparreholm)

Värm brännvinet sakta och försiktigt med en malörtskvist under omrörning. Får ej kokas, förstås! Ta bort malörten och söta med ljus sirap

Ölsupa (Ärlagården, Eskilstuna)

2 flaskor öl värms upp.
Slå i 1 dl mjölk.
Vispa 4 äggulor med en liten del av den varma vätskan
Slå i äggulorna kastrullen
Smaksätt med salt, socker och ingefära
Värm ölsupan, men låt den inte koka