Snö, gloffs och svalvulna nätter

Publicerad i Sörmlandsbygden februari 2013

Är du en vinterhatare eller entusiastisk snöbollskramare? Oavsett vilken sida du väljer i det kalla krig som nu åter drabbar oss så är en sak säker: det är många snötäckta dagar kvar innan skyfflarna kan ställas undan och årets fredsfördrag undertecknas.

När snökanonerna bombarderar oss och rysskylan lamslår vår infrastruktur så sluter sig människor samman och väntar ut ovädret i stillhet. Det finns ju inte mycket annat att göra. Snöyran bäddar in oss som små barn under ett mjukt, ljuddämpande täcke. Inneslutna i den vita bubblan bleknar vardagens bekymmer snabbt bort. Vad betyder egentligen några obesvarade mejl, ett knippe obetalda räkningar eller en tjatande chef?

Snön sluter oss inne, men öppnar samtidigt våra sinnen. I snöstormen tycks det som om människor plötsligt får syn på varandra. Främlingar, som i vanliga fall rusar fram med blicken i fjärran och armbågarna utåt, förvandlas till varmhjärtade medmänniskor. Folk samtalar på fastfrusna bussar och insnöade järnvägsstationer, de hjälper varandra med startkablar, värmeljus och vedklabbar. Vi glömmer oss själva för en stund, våra bagatellartade bekymmer, och vår självupptagenhet. Det är en befriande glömska.

En snökristall är i princip ingenting. I dess kärna finns ett mikroskopiskt stoftkorn, där lite fruset vatten har fastnat för att sedan byggas på i ett komplext stjärnformat mönster. Snö heter lustigt nog ”nix” på latin. Ur nix och intet skapas alltså väderfenomen som skakar om hela samhällen, när kristall efter kristall hakar samman för att bilda flingor, drivor, och meterhöga vallar.

Under en genomsnittlig sörmländsk vinter ligger snötäcket kvar i drygt två månader. Tyngdpunkten har vi fortfarande framför oss. Februari är den i särklass snösäkraste månaden, med en genomsnittlig beläggning på hela 76 procent. Mars är lika snöig som december – ungefär halva månaden brukar vara snötäckt. Först i april kan vi spänna av broddarna och städa undan snöskyfflar och pulkor. Men det har faktiskt hänt att större delen av april också gått i vinterns tecken. 1985 låg snön hela 17 dagar i april.

Det hävdas ibland att vårt språk är fattigt – vi har ju bara det futtiga ordet ”snö” för att beskriva de sammanklistrade iskristaller som i tusentals olika former präglar vår tillvaro under vintern. Samernas och eskimåernas språk brukar lyftas fram som kontrast till vår lingvistiska fattigdom. Förmodligen har dessa nordliga naturfolk betydligt fler ord än rikssvenskan för att beskriva vinterväder, skidföre, isskorpor och frusna renbetesmarker. Den moderna svenskan har å andra sidan fler ord för att beskriva stress, ångest, mobilappar, marknadsmekanismer, politiska skandaler och lättklädda uppträdanden på schlagerfestivaler. Språket fylls med de ord som vi behöver för att beskriva vår omgivning.

Men går vi bara en eller ett par generationer bakåt, så finner vi en ganska rik uppsättning av frostnupna termer även i sörmländskan (se rutan här intill). Idag är det dock få som snackar om gloffs, glådder och svalvulna dagar på mäskiger sjö. Det finns heller inga stabila snöfogdar att tillgå, när vägarna driver igen. Många av våra gamla snö- och vinterord försvann med bondesamhället. Förmodligen är det lika illa ställt hos både samer och eskimåer.

Men vintervokabulären har ju ändå utökats med härliga nyord som ”rysskyla”, ”köldchock” ”lårbensväder” och ”snökanon”. Väderorden har anpassats till mediesamhällets sensationella löpsedlar och anslående rubriker. Det nya språkbruket avslöjar något väsentligt om hur vi numera ser på snön. Kylan kommer som en chock, knäcker våra ben och snön angriper oss med kanonader som för tankarna till kalla kriget och forntida rysshärjningar. Vintern är en fiende som vi måste försvara oss mot.

Vår fascination för samernas och eskimåernas traditionella snökunskaper handlar kanske mest om en nostalgisk längtan. Vi drömmer oss tillbaka till den tid då människan fortfarande lade märke till naturens detaljrika skiftningar. Tänk så skönt att hinna stanna upp för att förnimma tillvarons grundläggande strukturer; att få studera hur rimfrosten sakta växer fram på de immiga fönsterglasen, istället för att bläddra som stressade idioter på våra flottiga pekskärmar. Så gör dig beredd och vänta in nästa köldknäpp. Tänd i spisen, sätt dig på en pinnstol och studera hur snökristallerna brer ut sig. Mer ”mindful” och modern kan tillvaron aldrig bli.

Text: Johan Eriksson


Sörmländsk vintervokabulär

Busa ner: falla i sjön genom tjock, men skör is; falla ner mellan grova isstycken.
Bära ner: 1) när isen brister, eller 2) starkt snöfall, ”Det bär ner ordentligt”.
Glóffs: snöslagg på sjöar och kärr.
Glåddrig: uppfyld med vattendränkt snö; om sjö. ”Dä ä så stöpigt å glåddrigt på sjön”.
Krake: tjälad mark: ”Dä ä elakt att färdas i kraken”.
Mäskiger: rörig, täckt med modd. ”Sjön ä mäskiger.”
Narigt: bistert; blåsigt och kallt väder.
Smulta ópp: det upphör att snöa.
Snöfogde: kallade samman traktens ploglag för att hålla vägarna öppna. Befattningen fanns 1790 – 1944.
Stöpa: när det vid töväder blir snöslask på sjöisen.
Svalvulen: kylig. ”Har du vurit varse att det långli har vurti svalvulet”.
Vallsa: gå långsamt och besvärligt i slask eller snö. ”Vallsa i mådden”.
Vintra: frysa, ”det vintrar te”

Källor: Svenska akademiens ordbok, Svenskt dialektlexikon