Harpsundsekan – ett rofyllt litet underverk

Publicerad i Sörmlandsbygden juni 2013

Sörmland kan ståta med Sveriges i särklass mest kända eka – en liten skuta vars sittbrädor har nötts av rumporna på såväl verkliga som fiktiva statschefer. Harspundsekan är först ut i Sörmlandsbygdens serie om Sörmländska underverk.

När den store industrimagnaten inom korkindustrin Carl August Wicander gick ur tiden år 1952 så efterlämnade han en rejäl överraskning åt den svenska regeringen. Wicander skänkte godset Harpsund till staten, att användas som hedersbostad åt statsministern. Dåvarande statsministern Tage Erlander tvekade först om hur regeringen skulle ställa sig till denna ”nådegåva från storfinansen”. Det såg illa ut för en socialdemokrat att ta emot en sådan gest från en av näringslivets toppar. ”Det hela verkar fullt sinnesförvirrat och ganska dumt, men det lär bli mycket svårt att låta bli att ta emot eländet” skrev Erlander i sin frispråkiga dagbok.

På hösten 1953 var allt klappat och klart. Erlander gav sig ut på den första roddturen i Harpsundsekan och kanske anade han redan då hur stor betydelse denna skuta skulle få för svensk politik. Den gemensamma roddturen kunde ju ha en stark symbolisk kraft i samband med känsliga förhandlingar; allt detta med att ”sitta i samma båt”, och att ”ro skutan i land”, ”att ro med de åror man har” eller ”har man tagit fan i båten så får man också ro honom i land”. Jo, Erlander hade god känsla för PR och förstod nog tidigt vad ekan kunde användas till.

Genom åren har bland annat storheter som George Pompidou, Hubert Humphrey, Willy Brandt, Nikita Chrusjtjov, Angela Merkel, Urho Kekkonen, Gustaf VI Adolf, Kofi Annan och många fler har gett sig ut på Harpsundssjöns beskedliga vågor. Mest berömd är förstås roddturen med Nikita Chrusjtjov i juni 1964. ”Krusse” ville gärna framstå som en riktig kraftkarl och hoppade beslutsamt ner i ekan och greppade årorna så att båten nästan välte runt. Sveriges radios reporter direktrapporterade förtjust som vore det en sportsändning: ””Chrusjtjov tar rediga årtag, nu hejar man på Chrusjtjov, han tar rediga årtag, det går undan. Han får applåder och ler med hela ansiktet när han ror ut på sjön just i solnedgången.” Krusse lärde sedan också de stackars svenskarna hur man hässjar hö och mjölkar kor.

Kanske kunde det ses som en eftergift åt Sovjetstaten när Chrusjtjov fick sätta sig vid årorna med statsministern passivt i aktern. Men roddarens roll kunde också tolkas precis omvänt, vilket Erlander fick erfara i samband med sin avgång 1969. Då kom Gustav VI Adolf som gäst till Harpsund en sista gång, och Erlander satt då vid årorna. Det var inte alls märkligt egentligen. Den gamle kungen var ju faktiskt 86 år – att jämföras med Erlanders 68 – men i en följande riksdagsdebatt passade kommunisterna på att ge statsministern ett sista tjuvnyp på vägen: ”Det var mycket symboliskt när kungen vid Erlanders avgång från statsministerbefattningen placerade sig i aktern på Harpsundsekan och lät värden ro. Vår längste statsministers sista årtag för monarkin” Ibland var roddaren alltså kraftfull, ibland var han en kuvad galärslav – alla placeringar under roddturen kunde tydligen tolkas som när fan läser Bibeln.

Estradören och mångsysslaren Yngve Gamlin, självutnämnd president i republiken Jämtland, ville inte vara sämre än Chrustjov. 1967 åkte Gamlin på ”statsbesök” till Sverige och fick visit hos statsminister Tage Erlander på Harpsund. Givetvis tog de båda statsöverhuvudena en tur med båten. Gamlin var dock missnöjd med förhandlingarna om sin reseersättning. Han demonstrerade missnöjet genom en sinnrik ”statskupp” – han stal helt enkelt bottenpluggen ur ekan och vägrade lämna tillbaka den om inte Frösön fick ett eget kasino. Denna trofé kunde han sedan stolt visa upp för sina landsmän uppe i Jämtland. Men Erlander var sällan svarslös – statsministern lät lugnt hälsa att det fanns ytterligare 22 proppar till ekan!

De svenska statsministrarna har haft lite olika inställning till Harpsund och de båtfärder som Erlander gjorde till politisk tradition. Palme bidrog med säkerhetstänkande: ekan försågs 1975 med flytvästar, sedan en uppmärksam sexårig TV-tittare noterat hur slarviga potentaterna var med säkerheten på sjön. Carl Bildt var kanske minst tilltalad av båtfärderna – det sägs att han inte gillade Harpsundsekan på grund av de fasta årtullarna, som gör att årorna inte kan skevas under rodden. Ett sakligt grundat argument som alla seriösa roddare givetvis måste respektera.

Även om ekan numera inte används lika frekvent som under Erlanders tid, så finns den fortfarande där att beskåda för sommarturisterna. Och vem vet: denna sommar kanske Reinfeldt plötsligt sitter där en stilla sommarkväll med Putin, Obama, eller varför inte Markoolio?