Fyra grader förändrar Sörmland

Publicerad i Sörmlandsbygden 2009

För femtusen år sedan växte vindruvor, murgröna och bokskog på de sörmländska markerna. De första bönderna vid Vrå utanför Katrineholm odlade korn, vete och hirs i ett behagligt klimat. Den globala uppvärmningen gör att vi närmar oss liknande förhållanden igen, med möjligheter att odla majs, vindruvor och sötpotatis. Samtidigt måste vi vara beredda på förändrade levnadsmönster och helt nya utmaningar för landsbygden.

Om drygt två veckor möts världens nationer i Köpenhamn, för att teckna ett nytt internationellt klimatavtal – en fortsättning på det gällande Kyotoavtalet, som går ut 2012. Utsikterna för framgång är inte goda: USA spjärnar som vanligt emot, och världens u-länder anser sig inte heller ha råd att minska utsläppen så mycket som krävs för att bromsa den globala uppvärmningen.

Fyra grader

1992 slöts FN: s klimatkonvention i Rio. Sedan dess har halten växthusgaser i atmosfären ökat med 3 procent per år. Fortsätter ökningen i samma takt kommer jordens medeltemperatur att ha ökat med cirka fyra grader i slutet av seklet. Öknarna kommer att breda ut sig, glaciärerna att smälta, havsnivån att stiga – och inte minst kommer oron i världen att öka på grund av stora flyktingströmmar och strider om de allt knappare resurserna.

Världens ledare har alltså goda skäl att lägga sina pannor i djupa veck över den globala utvecklingen. Samtidigt som Obama, Brown, da Silva och andra storpolitikens elefanter försöker lösa den globala klimatekvationen, arbetar många sörmländska politiker, myndigheter och företag på lokal nivå för att dra sitt lilla strå till stacken. Än så länge går det ganska trögt.

Sörmländsk strategi

Regeringen har gett länsstyrelsen i uppdrag att ta fram en klimat- och energistrategi, som ska peka ut färdriktningen för det framtida arbetet med miljö- och klimatfrågor i länet.

Här i Sörmland kommer temperaturen att stiga med cirka 4-5 grader det närmaste seklet, om utsläppsökningen inte hejdas. För att möta denna utveckling vill länsstyrelsen samordna det regionala arbetet med bland annat energifrågor, transporter, byggande och planfrågor.

Det finns utan tvekan mycket att göra: Sveriges riksdag har beslutat om 16 nationella miljömål, där ”begränsad klimatpåverkan” är nummer ett. Arbetet för att nå målen följs upp varje år, och man kan redan idag konstatera att Sörmland inte kommer att lyckas minska utsläppen av växthusgaser.

SSAB ökar

Målet var att minska utsläppen med 4 % jämfört med 1990, men idag har det istället skett en ökning med 2 %. Största utsläppskällan är SSAB Oxelösund. Företaget har nyligen tilldelats utökade utsläppsrätter, vilket gör att växthusgaserna med säkerhet kommer att fortsätta öka i länet. Lite märkligt kan tyckas, eftersom SSAB redan under 2008 tjänade 240 miljoner kronor på att sälja sitt överskott av utsläppsrätter. SSAB: s utsläpp är dock inget som kan åtgärdas regionalt: utsläppsrätterna tilldelas nationellt, och är ytterst uttryck för en politisk viljeinriktning. Våra folkvalda har alltså ansett att den svenska stålverksindustrin ska gynnas.

Vid sidan av SSAB står transporterna för större delen av utsläppen i länet. Just tranportsektorn har därför lyfts fram som ett särskilt regionalt insatsområde. Inte heller detta mål kommer att kunna nås: Den genomsnittliga körsträckan med personbil har ökat med 15 % mellan år 1998 och 2007. Oxelösund och Eskilstuna reste kortast, medan Trosa reste längst, vilket beror på den stora arbetspendlingen till Stockholm. Dags att kliva på tåget i Vagnhärad, Trosabor?

Vindruvor och majs

Allt tyder på att länet går mot ökade utsläpp och ett fortsatt varmare klimat. Barnen som växer upp idag kommer att kunna odla vindruvor och meloner på ålderns höst. Kanske även citrusträd, oliver och apelsiner – men dessa kommer dock inte att kunna stå ute på vintern. Enstaka köldknäppar lär sätta stopp för det, även om medeltemperaturen höjs radikalt.

Forskare från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) har i projektet ”Fanan” studerat hur det sörmländska jordbruket kan komma att förändras fram till år 2085. De har konstaterat att med nuvarande uppvärmningstakt kommer odlingssäsongen att öka med två-tre månader, vilket leder till ökad produktion, och även möjliggör nya grödor. Höstsådda grödor, som vete och raps, kommer att gynnas och solrosor kan bli ett komplement till dagens vanliga oljeväxter. Om 40-50 år kommer majs för ensilage och majsmjöl att kunna odlas i större skala Mälardalen.

Samtidigt räknar man med ökade skadeangrepp av insekter, svampar och virus. En förändrad ogräsflora och ökade resistensproblem kommer att öka behovet att besprutning och kemikalier i jordbruket. Det kan också bli svårare att bruka de sörmländska lerjordarna, när tjälen inte hjälper till att finfördela plogtiltorna på samma sätt som tidigare vintrar.

Exotiska skogar

Vid sidan av gran, björk och tall gör nya trädslag entré i det varmare klimatet: bok, lärk, contorta och svartgran kan bli vanliga inslag i skogsbruket. Tillväxten blir högre, och omsättningstiden snabbare, vilket leder till ännu sämre virkeskvalité.

Skogsbruket kan också bli betydligt mer intensivt än idag. SLU har i en ny rapport konstaterat att flera miljoner ton koldioxid skulle kunna tas upp av skogen om den gödslades betydligt hårdare. Ökad gödsling på fem procent av skogsmarken gör att skogen tar upp mellan 3,5 och 6,2 miljoner koldioxid mer per år. Det är också tänkbart att större arealer åkermark planteras igen med snabbväxande exotiska trädslag.

Kritikerna menar dock att Östersjön kommer att fara illa av kväveläckage från skogen. Dessutom kan det finnas risker med att föra in exotiska trädslag i större skala: redan på 1800-talet försökte man att plantera den s.k. Weymouthtallen i Europa, men den angreps av en svampsjukdom som inom några årtionden satte stopp för experimenten. Sjukdomen spred sig dessutom över Atlanten och orsakade skador i det amerikanska skogsbruket. Contortatallen har idag både vänner och fiender: den producerar i genomsnitt mer än vanlig tall, men kan samtidigt drabbas av skador, och påverkar skogens ekosystem om den tillåts breda ut sig mycket.

Sparsmakad landsbygd

Länsstyrelsens klimat- och energistrategi innehåller flera formuleringar som förmodligen kan få en och annan gammal centerpartist att sätta kaffet i vrångstrupen: målsättningen ligger långt ifrån den gamla devisen ”hela Sverige ska leva”.

Ett tydligt mål är istället att öka urbaniseringen. Städerna ska förtätas, och nya företag med över 200 anställda ska främst lokaliseras till tätorter. Affärer, apotek, bibliotek och annan samhällsservice ska läggas på orter som kan nås genom väl fungerande kollektivtrafikstråk.

Strategin talar också om radikala mål för bilismen i framtiden. Länet ska gå ”från landets mest omfattande bilberoende till ett dagligt liv i princip utan bil”. När Birgitta Lundh, miljöhandläggare på länsstyrelsen ska utveckla resonemanget, så mildrar hon dock tolkningen:

– Vi måste sikta på att vårt bilberoende i Södermanland minskar. För individen innebär det att utmana sig själv till att köra mindre och smartare, och att ersätta bilen med andra transportmedel. För vissa kan det då också innebära att helt sluta köra bil.

Länsstyrelsens strategi nämner på flera ställen en ”sparsmakad landsbygdsutveckling”. Det innebär i klartext att den regionala och kommunala fysiska planeringen kommer att vilja placera nya boendeområden i anslutning till befintliga tätorter. Man vill med andra ord inte ha folk utspridda som hagelsvärmar över glesbygden. Genom att koncentrera befolkningen till tätorterna kommer transportbehovet att minska, och det blir möjligt för fler att nyttja fjärrvärmenäten. I själva verket lär det dock bli svårt att hindra människor från att bosätta sig på landet, så länge som det inte införs en radikal förändring av plan- och bygglagen.

Valla väder

På vilken grund vilar då de globala och regionala strategierna för framtidens samhälle? Skeptikerna är många, och en som vill moderera debatten något är Sörmlands egen Pohlman, Anders Undin i Valla. Han har sedan 1959 noggrant har följt det sörmländska klimatets utveckling.

– Jo, visst har det blivit varmare även i Valla, säger Anders. Konstigt vore det annars! Närmare bestämt 1,5 grader, sedan mätningarna startade 1959.

Han är dock inte alls säker på orsakerna till uppvärmningen.

– Det är lite som med Holbergs ”Jeppe på berget” säger Anders. Alla vet förstås att Jeppe super, men ingen vet varför. Med andra ord: det blir varmare, men det vore fel att säga att vi vet säkert varför.

Det finns förstås ändå goda skäl att vara varsam med naturen, säger Anders. Men det är inte bra att fatta beslut som styr ekonomin och samhällsutvecklingen enbart utifrån perspektivet att växthusgaserna orsakar uppvärmningen. Det kan leda fel.

Kanske ligger det något i Anders tankar. Meteorologin är trots allt en ung vetenskap, med outvecklade modeller. Varför ska vi egentligen tro att Pär Holmgren och hans kollegor kan förutse vädret om 80 år, när de idag inte ens klarar 8-dagars prognoser?

Åter till Vrå

Men även om de mörka prognoserna stämmer på ett globalt plan, så är bilden ganska ljus i ett lokalt perspektiv. Det blir ju varmare; skogs- och jordbruk gynnas, och förutsättningarna för turistnäringen blir bättre. Det sköna klimatet från Vråkulturens tid kommer åter att skölja över sörmländska åkrar, koloniträdgårdar och villatomter. Det kommer att vara en lisa för spanjorer och greker att åka till Skandinavien när värmen får öknarna att breda ut sig i södra Europa.

Det allt varmare klimatet kan bero på många saker: växthusgaser, solfläckar, eller naturliga temperatursvängningar som förebådar en kommande istid. På ett sätt spelar det kanske inte så stor roll vilken förklaring som är ”rätt”. Vi måste ändå förbereda oss på följderna av ett varmare klimat, och det skadar knappast någon att minska utsläppen av koldioxid i atmosfären, öka investeringarna i klimatsmart teknik, eller att vara sparsamma med naturresurserna.

Ett viktigt steg på vägen kan komma att tas i de stundande klimatförhandlingarna. Sedan ska de globala överenskommelserna sippra ned till våra landsting, kommunfullmäktige, lokala företag och enskilda medborgare. Det är en lång väg, och vi har anledning att återvända till frågan under det kommande året.

Text: Johan Eriksson