En tung sevärdhet

Publicerad i Sörmlandsbygden augusti 2014

På en liten ängslycka strax norr om Nyköping döljer sig en av Sörmlands mer okända sevärdheter. Det är en sällsynt tung attraktion som länge har tigit som muren. Men nu stiger åter andaktsfulla hymner upp mot skyn från de sjungande stenarna.

Det är en syn som säkert har fått många oförberedda resenärer att höja på ögonbrynen eller till och med att tvärbromsa. Vad sjutton är det där – mitt ute i ingenstans? Längs med den lilla grusvägen upp mot Vreta gård uppenbarar sig plötsligt en halvcirkel av jättelika stenblock, huggna och framputsade ur den finaste bohusgranit. Där står också en jättelik portal och en vindlande stenlabyrint, som för tankarna till förhistorisk tid. Tankarna går till Stonehenge, Ales stenar och tusenåriga domarringar – är detta månne något liknande?

Nej, det är skulpturparken “De sjungande stenarna”, som skapades för bara femton år sedan inom ramen för projektet “Skapande landsbygd”. Projektets mål var att lyfta fram och befästa de svenska psalmernas plats i kulturhistorien – och det målet uppfylldes verkligen med besked! Genom att låta hugga in texterna från ett antal kända svenska och sörmländska psalmer i dessa enorma stenblock så skapades ett både tungt, mäktigt och varaktigt minnesmärke. Den som någon gång har arbetat i projektform vet nog att projektresultat i många fall är rena rama dagsländorna. Men de sjungande stenarna kommer säkert att kunna stå kvar i hundratals år. Vem skulle kunna rubba dem?

Skulpturparken har tyvärr varit stängd under en längre tid. De ursprungliga ägarna klarade inte av underhållet. Gräs och sly började återta ängsmarken och lade sordin på de stenhårda hymnerna. Men nu har stenarna åter röjts fram, och grinden står välkomnande öppen när vi anländer till parken på söndagseftermiddagen.

En liten grind leder in mot parkens förmak, som består av en grupp lite mindre stenar, där ett antal sörmländska bidrag till psalmhistorien presenteras. De flesta av dem är helt okända för allmänheten och vissa har ärligt talat inte särskilt mycket med Sörmland att göra. Jesper Svedberg (1643-1735) var förvisso den svenska psalmbokens fader. Han tog fram underlaget till 1695 års psalmbok, Sveriges första officiella utgåva, men Svedberg kan inte ens med god vilja betecknas som sörmlänning. Han tjänstgjorde visserligen som kyrkoherde i Vingåker – men det var faktiskt bara under sex korta veckor! Men där finns ju andra som har gjort mer – kanske då framförallt strängnäsborna Olaus Petri och Bo Setterlind.

Stigen leder oss vidare mot en liten dal. Skogen öppnar upp sig och de stora granitblocken träder fram i solskenet. För att komma fram till psalmstenarna går vi igenom en lång stenlabyrint, där besökaren får läsa mer om den svenska kyrkans och psalmernas långa historia. Så träder vi in i den riktiga parken genom en mäktig portal. Här kan man gå länge och väl, läsa på de stora stenblocken, känna med fingarna på de vackert graverade skrifterna och förvånas över hur många vackra psalmtexter som vi faktiskt känner igen. Även den som inte går så ofta i kyrkan lär kunna nynna med i några favoriter. Vissa av texterna har i princip schlagerstatus, eller vad sägs om: Blott en dag, Där rosor aldrig dör, Den blomstertid, Härlig är jorden, och Stilla natt. Stenarna rymmer totalt 24 psalmer, var och en med sin särskilda historia, var och en med ett ton granit som klangstöd i basen. Det är mycket vackert.

Johan Eriksson

Några kända psalmförfattare

Lina Sandell (1832-1903) är psalmbokens primadonna absoluta. Hon är representerad med 15 verk i 1986 års psalmbok och där märks bland andra tungviktare som: ”Tryggare kan ingen vara”, ”Blott en dag ett ögonblick i sänder” och ”Bred dina vida vingar”.

Bo Setterlind (1923-1991), den kände skalden från Strängnäs, har tio bidrag i 1986 års psalmbok. Den mest kända är nog ”Det finns en väg till himmelen”. Den är också den mest genuint sörmländska: texten skrev Setterlind år 1972, till en folkmelodi upptecknad i Sköldinge socken.

Olaus Petri (1493-1552), reformator, humanist och historiker. Under en period verksam som lärare vid domkyrkoskolan i Strängnäs. Hela 16 av hans psalmer har följt med till 1986 års psalmbok. De flesta av dem är översättningar och bearbetningar.

Erik Sjöberg (1794-1828), den hjärtskärande romantikern från Ludgo och Trosa, vars pseudonym i sig var ämne till en psalm. Han kallade sig nämligen “Vitalis”, en sinnrik ordlek med betydelsen “livet är en strid”. I sin enda psalm lovsjunger han livets olycka som vore hon en “ängel sänd ifrån min Gud”. Bitterljuvt, kära Vitalis!

Korta psalmfakta

De allra äldsta psalmerna kommer direkt ur Bibeln: psaltaren är alla psalmböckers moder. I Sverige började man dock sjunga psalmer i kyrkan först under 1500-talets reformation då den strikta katolska formen för gudstjänst övergavs. Den första officella svenska psalmboken kom först år 1695. Den har därefter följts av reviderade utgåvor 1819, 1937 och senast 1986. Därefter har minst tre psalmbokstillägg utgivits. Dessa tillägg används flitigt i svenska församlingar, men är inte officiellt godkända av kyrkomötet (Svenska kyrkans högsta beslutande organ). Hur den svenska psalmboken ska levandegöras och användas är sedan år 2011 under utredning i Svenska kyrkan, men än har inga resultat redovisats.