Efterlyses: dubbade stövlar från Flen

Publicerad i Sörmlandsbygden 2010, läs mer på projektplatsen för >> Flens industrihistoria


I ett litet oansenligt skyltfönster i Flen växer ett stycke industrihistoria fram. Här ligger handslaget tegel från stadens nedlagda tegelbruk, tumstockar från Mellösa, märkliga gjuteriprodukter från Hälleforsnäs och trycksaker som berättar om en svunnen tid. Men den klassiska dubbade stöveln från Flen saknas i samlingarna.

– Det finns hur mycket som helst, bara man sätter igång och gräver. Det har funnits så många intressanta företag i Flen, berättar Peter Stone entusiastiskt. Peter leder LO:s arbetsmarknadsprojekt som sedan en tid forskat i Flens företagsamma historia. Arbetsmarknadsprojekt drivs med ett dubbelt syfte.

– Det handlar om att ge ett bidrag till kulturhistorien i Flen, men minst lika viktig är våra medlemmars sysselsättning, menar Peter. Ebbe Näslund, ordförande för LO-sektionen i Flen instämmer:

– När finanskrisen slog till och många av våra medlemmar blev arbetslösa, så ville vi ordna någon aktivitet för dem. Det är inte bra att bara gå hemma. Här kan våra medlemmar få social gemenskap, lära sig mer om datorer och samtidigt skapa något bestående. De bidrar nu till att hedra och minnas de föregående generationernas arbete och slit, som faktiskt byggt dagens samhälle.

Projektet använder sig av arkivhandlingar, litteratur och inte minst vittnesmål från de människor som var med när det begav sig. Man har samlat in ett stort antal fotografier som skannas in och till varje företag skrivs en kort dokumentation som berättar om verksamhetens uppkomst och inriktning.

– Tanken är att vi ska lägga upp materialet så att det blir åtkomligt via webben, berättar Peter. En av projektdeltagarna ska få lära sig mer om webbpublicering och producera en hemsida. På så sätt blir det lättare att sprida projektets resultat till en vidare krets.

Ebbe och Peter radar upp historier om udda produkter som företagsamma Flensbor spridit över världen. Här tillverkades de radioaktiva kompresserna och dukarna ”Radiowoll” som var mycket uppskattade av landets reumatiker på 1920- och 30-talet. Då var radiumstrålningens baksidor ännu inte allmänt kända. Fortfarande används radioaktiv strålning i den medicinska vetenskapen, men de strålande preparaten säljs inte längre för hemmabruk av lättförståeliga skäl.

En annan riksbekant produkt från kommunen är den så kallade Flensstöveln – en dubbad gummistövel som däckföretaget Ringcentralen lanserade år 1965. Det blev en omedelbar succé och mängder av stövlar såldes på landets bilverkstäder och bensinstationer. Till framgången bidrog att bland annat Statens Järnvägar och Vattenfall upptäckte den halksäkra stövelns fördelar och under flera år köpte in stora volymer till sina anställda.

– Så har vi ju Likistefabriken nere vid OK. De började ju också tillverka kanoter! skrattar Peter. De har ju onekligen en viss likhet (!), kistorna och kanoterna, så varför inte.

Projektet har samlat på sig en diger uppsättning produkter och föremål från de gamla industrierna.

– Vi hade tankar på ett museum i den gamla Skjortfabriken, säger Ebbe. Men de planerna grusades när kommunen behöver ytorna för andra ändamål. Det var synd, eftersom vi behöver en lokal där vi kan ställa ut gamla föremål. Samlingarna har dock luckor och nya bidrag mottages tacksamt.

– Det vore ju intressant om någon har kvar en gammal Flensstövel, funderar Ebbe. Vi har faktiskt inte lyckats få tag på någon sådan. Det är kanske inte något man sparar på direkt.
Vi enas om att efterlysa denna klassiker bland läsarna. Har ni lyckats bevara ett par Flensstövlar i garderoben så kontakta Sörmlandsbygdens redaktion – era uttjänta stövlar kan med åren ha mognat till ett värdefullt kulturhistoriskt vittnesmål!

Inne i datasalen arbetar deltagarna koncentrerat och intensivt framför skärmarna. Forskningen anknyter på ett mycket tydligt sätt till deras egna, ibland smärtsamma, erfarenheter. De är ju själva del av ett högst föränderligt näringsliv. Många är friställda från företag som dragit ner eller avvecklats i krisens spår. Men den senaste krisen är ju bara en i raden av strukturomvandlingar. Historien visar att företag kommer och går. Kanske kan det ändå kännas lite trösterikt: Samhället har inte gått under med de företag som försvunnit. Framtidens näringsliv bygger på fundamentet av gångna generationers slit och kanske sitter någonstans en entreprenör med den lysande idé som blir framtidens nya draglok för industrin i Flen. Det har ju lyckats förut – varför skulle det inte kunna gå igen?

Stjärnan från Flen

Kanoten Stjärnan var berömd över hela Sverige. Den tillverkades i en liten fabrik vid Kyrkvägen med cirka 20 anställda. Förutom kanoten producerades gardinstänger, fotbollsspel, tevagnar, leksaker och ljusstakar med elefantmotiv.

Olléns tröskor

1912 köpte fabrikör Olof Ollén ett sågverk med tillhörande fabrik och började tillverka sitt välkända tröskverk. Verksamheten köptes 1945 av Bolinder Munktell (sedermera Volvo BM) som då flyttade ner hela sin trösktillverkning till Flen från Eskilstuna. Produktionen bestod till 1966 då den flyttades till Hallsberg. Fabriken i Flen blev då en del av Volvo Penta som tillverkade och renoverade båtmotorer.

Malmsten på Varia

Möbelfabriken Varia startade i början av 1900-talet och ingick under en period i AB Svenska möbelfabrikerna som producerade klassiska svenska möbler formgivna av giganter som Carl Malmsten, Axel Larsson, Bertil Fridhagen och Bruno Mattson. Från 40-talet inriktades produktionen mot kontorsmöbler och i mer än fyrtio år tillverkades bokhyllor, skrivbord och kontorsstolar innan företaget gick i konkurs och lades ned 1982.

Glassens stad

Det var på 1950-talet som glasskungen Eric W. Hanner köpte upp det gamla mejeriet i Flen och började bygga det glassimperium vars hjärta fortfarande ligger kvar i ortens centrala delar. Frysboxarna hade just introducerats på bred front och snart fanns halvliterspaketen i var mans hem. Då såldes märken som ”Tingelings kalorifriare”, ”Alaska”, ”Äggviterik dietglass” och ”Igloo”. Uppenbarligen var folk måna om vikten redan då.


Jakten på Flensstöveln – del II

Det finns onekligen resurser bland Sörmlandsbygdens läsare. Knappt hade trycksvärtan i förra veckans nummer torkat, innan telefonen ringde på redaktionen.

– Jag har några par Flensstövlar kvar – är du intresserad?

Samtalet kom från Hytternäs gård i Mellösa, där familjen Landsberg driver sitt lantbruk sedan många generationer tillbaka. Lantbrukare Lars Landsberg har både ett och annat kulturhistoriskt intressant föremål i sina gömmor, och i den gamla timrade tvättstugan nere vid sjön plockar han fram en dammig originalkartong. ”Halkfria stövlar” utlovar texten på emballaget. Mycket riktigt: i kartongen ligger ett par blänkande svarta stövlar med rejäla ståldubbar, i skick som nya.

– Jag använde den här typen av stövlar en del själv, berättar Lasse. Det var ju bra fäste. Den enda nackdelen var att stövlarna inte hade skyddshätta för tårna. Men stövlarna höll länge, det var hög kvalité. Lars Landsberg minns när de första gummistövlarna kom ut på marknaden. Då var det en ganska exklusiv produkt.

– Ett par stövlar kostade en månadslön på den tiden, konstaterar han.
Just de här exemplaren kom han över när man röjde ur gamla Ringcentralens lokaler för ett antal år sedan. De hade blivit sopor om inte någon hade tagit hand om dem.

Lasse passar på att visa upp även ett par andra, förmodligen unika, föremål som berättar om svunna företag. En påse från Flens valskvarn, och en annan från Harry Broströms speceri- och diverseaffär vid Sveaborg, som låg längs riksväg 55 mellan Flen och Malmköping. På påsen står det ”Medtag påsen vid nästa besök!”. Slit och släng var ett okänt begrepp på den tiden.

– Men nu är tiden ute för ett återbesök. Lanthandeln la ner för många år sedan, konstaterar Lasse.

De välbehållna stövlarna från Ringcentralen doneras till LO:s historiska samlingar nere i Flen, där entusiasmen är stor över den tidiga julklappen.

– Lukta på dem! Peter Stone, projektledare för LO:s arbetsmarknadsprojekt, lyfter upp stövlarna mot näsan och drar in den skarpa doften av gummi. De luktar som gummistövlarna gjorde förr. Trots att de säkert har legat i sin kartong i fyrtio år så luktar stövlarna ”nytt”.

Och nu kan alla nyfikna få se ett par äkta dubbade Flensstövlar. Det unika paret kommer nämligen att ställas ut i projektets skyltfönster adress i Flen.

Text: Johan Eriksson