Äggande dagar framför oss

I jakt på årets påskägg finner Sörmlandsbygden oväntade samband mellan Sovjets förre ministerpresident Nikita Chrusjtjov och en gammal hönsagumma på Harpsund. Vi avslöjar vad Jesus egentligen tyckte om ägg, och rundar av med att lösa den kanske största gåtan av alla. Ja, det handlar förstås om hönan och ägget.

Det är kriminellt kallt för att vara mars månad, men hönsen tycks inte bry sig om SMHI:s isande statistik. Hönsen är inga kalenderbitare och de har varken skyddsombud eller kollektivavtal. Trots att hönshuset närmast liknar en frysbox på morgonen så ska äggen bara ut. Det är ju påsk! Hela vintern har hönorna vilat och när ljuset nu återvänder är det dags att stämpla in för en ny, härlig äggsäsong.

Sambandet mellan påsken och äggen är omtvistat och mångtydigt. Vissa menar att det har med uråldriga fruktbarhetsriter att göra. Äggulan sägs symbolisera den återvändande solen och ägget kan ses som en symbol för själva universum. Den germanska vårgudinnan Ostara (vars namn är förknippat med engelskans ”Easter”) firas fortfarande av moderna häxor och enlig sägnen var det hon som skapade den märkliga påskharen: Ostara sägs ha räddat en svårt skadad fågel genom att förvandla den till en hare. Av ren tacksamhet – eller kanske förskräckelse – fortsatte haren att lägga ägg åt Ostara, även efter metamorfosen.

Men vad har då äggen med den kristna påsken att göra? Det står inte uttryckligen i Bibeln att Jesus åt ägg, men det finns ändå starka indicier på att Människosonen gillade de vita proteinbomberna. Enligt Lukas (Luk 11:12) ansåg Jesus att ägg är en god gåva – och vad ska man göra med en sådan gåva, om inte äta dem? Trots Jesus positiva inställning till ägg, så måste vi ändå konstatera att den kristna påsken inte har ett smack med ägg att göra. Till påskens kvälls- och nattvard var det i första hand osyrat bröd, fisk, lamm och vin som gällde. Kanske också lite oliver, frukt och honung – men Jesu sista måltid var långt ifrån våra dagars äggfester.

Ungefär samtidigt som Jesus delade sitt sista osyrade bröd med lärjungarna kacklade den första hönan i Sverige – en händelse som ser ut som en tanke. De äldsta fynden av hönsben kommer från Malmötrakten, och när de första hönorna anlände till Skandinavien för två tusen år sedan hade de färdats en väldigt lång väg – ända från Asiens djungler faktiskt, där vi finner ursprunget till dagens tamhöns.

Snart nog hade hönsen etablerat sig i gårdarna – rent bokstavligt. Riktigt fina värphöns blev som familjemedlemmar. De var ”mors ögonstenar” och prosten Carl Ulrik Ekström på Mörkö konstaterade på 1820-talet att hönsen bodde inomhus med husfolket och att de ”underhölls mera för sällskap än verklig nytta”. Då som nu tyckte många att det var trevligt att ha höns.

Vid de större gårdarna fanns alltid minst en ”hönsgumma” som hade till uppgift att se om fjäderfäna. En av dem, hönsgumman Kristina Pettersson, som jobbade vid Harpsund i början av 1900-talet blev faktiskt något av en kändis postumt, när hennes blygsamma öde uppmärksammades av journalisten och författaren Lars Widding i ett antal artiklar i Expressen på 1970-talet. Förra året var hönsagumman Kristina också utvald som ett av människoödena i Sörmlands museums utställning ”Röster från Flen”.

Numera är det ganska sällan som man hör tuppen gala ute på landet, trots att vi faktiskt har fler höns än någonsin i Sörmland. Men de cirka 270.000 höns som enligt SCB finns i länet trängs på små ytor i de stora hönserierna. Där framlever de sina korta liv under en järnhård industriell disciplin, långt ifrån hönsgummornas omsorgsfulla händer.

Än värre är det i stan. I de flesta städer är tupparna bannlysta av miljömyndigheterna, eftersom deras galande anses vara en olägenhet. Den som ändå vill ha några tupplösa höns i stan måste ansöka om särskilt tillstånd. Trots att många säkert skulle önska sig några värphöns på villatomten, så är det förvånansvärt få stadsbor som söker om tillstånd, meddelar miljöinspektör Camilla Thörn i Eskilstuna:

– Det handlar om en eller max två ansökningar per år. Och tupp får man inte alls ha inom detaljplanerat område.

De gamla lantraserna var inte gjorda för att spruta ur sig ägg på samma sätt som dagens industrihönor. På vintern satt de mest och sov i värmen från pannmuren, och det var först när vårljuset strilade in i stugorna som hormonerna satte fart igen.

Det naturliga sambandet mellan påsken och äggen består alltså i att påsken, islossningen och ägglossningen ofta sammanfaller på våra breddgrader. Och efter en lång vinter helt utan ägg var folk förstås förskräckligt sugna. Albert Engström beskrev kärnfullt äggfrossans naturliga plats i den svenska folksjälen:

”En jul utan glögg var otänkbar och en midsommarfest utan slagsmål var en absolut perversitet. Och en påsk utan ägg var en synd mot Den Helige Ande. Äggorgier firades och man satte en ära i att låta ett tjog försvinna mellan snusiga läppar.”

Av någon märklig anledning har just äggätande blivit ett klassiskt mandomsprov. Den minnesgode ser kanske framför sig den stenhårde Paul Newman, alias fången ”Cool Hand Luke” i filmen ”Rebell i bojor” från 1967. Han käkade 50 ägg på en timme. Men det är faktiskt en kvinna som är verklighetens främsta äggfrossare. Sonya Thomas innehar många omåttliga rekord, och ett av de värsta är äggrekordet. Inom loppet av mindre än sju minuter stoppade lilla Sonya i sig 65 (!) hårdkokta ägg. Vi får anta att någon hjälpte henne att skala.

Redan 1592 konsumerade Hertig Karl 4014 ägg i samband med sitt storslagna bröllop på Nyköpingshus – men i ärlighetens namn bör vi nämna att han hade hjälp av 635 gäster och att festen varade i över en vecka.

Slutligen – talar vi om ägg och hönor kan vi förstås inte väja för den klassiska paradoxen: Vad kom först – hönan eller ägget? Redan på 1800-talet förolämpade den brittiske författaren Samuel Butler världens alla hönor när han lakoniskt hävdade att ”Hönan är endast äggets sätt att skapa ett nytt ägg”. Även dagens forskare lutar åt att ägget faktiskt måste ha kommit först. Vetenskapsfilosofen David Papineau summerade argumentet:

– Jag skulle säga att det är ett hönsägg, endast om det innehåller en höna. Rent logiskt måste alltså ägget ha kommit först.

Ägget kommer först. Det kan vara skönt att veta säkert, nu när årets alla äggande dagar ligger framför oss. Och till hönornas tröst kommer slagfärdigt stöd från ett något oväntat håll. Den sovjetiske ministerpresidenten Nikita Chrusjtjov besökte ju statsminister Erlander på Harpsund 1964. Då var hönsagumman Kristina borta sedan länge. Men hade de träffats, så skulle de säkert ha nickat i samförstånd åt ett av kommunistledarens mer kända uttryck:

”Du kan inte koka en halv höna och låta den andra hälften lägga ägg”.

Text: Johan Eriksson


Hårdkokta fakta om höns & ägg

Ägg kan inte frysas hela, eftersom de spricker och gulan blir seg. Men det går bra att röra ihop gulan och vitan och frysa smeten.

En industrihöna värper ungefär 300 ägg per år. En höna av lantras som styrs av naturliga förhållanden producerar betydligt mindre, men lever å andra sidan längre.

Ett äggskal har ungefär 17.000 porer. Ägget kan lätt ta upp smaker från omgivningen.

För produktion av ett kilo ägg behövs drygt 2 kg foder.

Under påskafton äter vi upp till sex miljoner ägg i timmen i Sverige, och totalt cirka två ton under helgen.