Det nya tre kronor

Krönika i Sörmlandsbygden juni 2015

Jag är frustrerad över segregationen. Min egen alltså. Jag blir nämligen mer och mer segregerad för varje år som går. Det låter kanske konstigt, med tanke på att jag är vit medelklass, akademiker och bor ute på landet med farsan som enda granne. Släkten är idel ädla sörmlänningar sedan generationer tillbaka. (Säg det inte till någon, men vi är förmodligen inavlade.) Men likväl så är jag rejält – för att inte säga “fett” – segregerad.

Många tänker nog på Rosengård, Botkyrka och kanske även Årby, Brandkärr och Salsta när någon nämner ordet ”segregation”. Det är väl bara invandrare som blir segregerade? Nej, i själva verket drabbar segregationen oss alla, när vi låter klyftorna mellan olika samhällsgrupper bli så stora att vi inte ser varandra, eller förstår varandra. Som i Flen.

Du som vill se vad segregation handlar om kan åka in till Flen. Gå först till stadshuset. Där finns det inte många invandrare alls – i synnerhet inte bland politiker och högre tjänstemän. Ett stenkast från Stadshuset ligger bostadsområdet Salsta, med Sveaparkens lekplats och livsmedelsaffären Tre Kronor. Där finns det däremot nästan bara invandrare.

Jag och min familj brukar åka in till Salsta, leka i lekparken och sedan gå till Tre Kronor för att handla baklawa, banandryck, tamarindläsk och livsmedel som vi inte ens fattar vad man ska ha till. Att gå in på Tre Kronor är som att åka på en blixtsemester till Mellanöstern. Underbart exotiskt – men samtidigt märkligt att lilla Flen har blivit så uppdelat att man nästan behöver visum när man går från ICA ner till Salsta.

Du som vill uppleva lite mer segregation kan ta en sväng till Malmköping, Skebokvarn, Aspa, Bie, eller nästan vilken annan by på landet som helst. På landet är det fortfarande “Ring så spelar vi”, kokkaffe, och sill och potatis för hela slanten. Inte så mycket utomeuropeiska influenser, bortsett från den årliga chartern till någon solig militärdiktatur i Asien. Den svenska landsbygden är inte en del av det nya Tre kronor – det nya Sverige – som snabbt växer fram. Vi står utanför.

Segregationen är inte någons fel. Inte politikernas, och givetvis inte invandrarnas. Segregationen är däremot vårt gemensamma ansvar. Ditt och mitt. Nästan tjugo procent av Sveriges befolkning är födda i utlandet. Jag skäms för att jag inte känner fler av dem. Men jag lovar att jobba hårdare för att bryta min segregation.

Tillägg: Lyssna till Omar från Syrien, numera Hälleforsnäs! Han säger som det är: små gester kan betyda mycket för en utsatt medmänniska. Samhällen som öppnar sig för nya influenser vinner i längden. Alla förlorar på segregationen.

Johan Eriksson

+ Vi ska gå på luffen. Vi kan gå hur långt som helst!
– Kommunala tjänstemän som är så slöa att de inte lämnar en hänvisning på semestern.